Efter en otroligt bra start i september där hunden arbetade mycket bra började älgjakts veckan mycket olyckligt. Ett normalt upptag cirka 150 meter bort , fyra grova skall som han brukar sen hör jag älgen jaga hunden i gallringen. Strax efter hostar hunden ett flertal gånger och förblir tyst. På pejlen konstaterar jag att hunden befinner sig på upptagsplatsen men skallar inte.
Ett antal släpp senare kan jag bara konstatera att det antagligen var otroligt nära att jag mist en andra hund vid närkontakt med älg.
Efter att hunden efter detta knappt skallat samt befunnit sig på ett behörigt avstånd från älgarna börjar det äntligen släppa igen. Jaktlusten hos Mieko gör att han inte kan hålla sig när det luktar älg.
På söndagen 18 nov fick jag äntligen ett riktigt upptag som direkt övergick i ett gångstånd. Äntligen skallade hunden ut om än i serier så var det skönt att höra. Än skönare var det att se gångståndet göra en båge och ta riktningen rakt på Agnes och mig. Ko med två kalvar kommer i sakta mak och en kalv drar i täten. Efter det första skottet passerar kalven förbi mig på ca 30 meter. Även då jag ser att den är hårt träffad får den ett andra skott och börjar stappla. I samma spår kommer då den andra kalven och faller direkt i mitt tredje skott.
Onsdag 21 November och jag har stånd på ko med kalv. Hunden har ökat ytterligare och skallgivningen sker i serier om tio , men han skallar i alla fall ut riktigt. Djuren står dock i det tätaste av tätast och den snurrande vinden avslöjar mig snart. Glad i alla fall att det ser att släppa vad gäller hunden , får trots allt vara glad att han lever och med fyra skjutna älgar på stånd kan han ju inte vara helt värdelös.
