JAKTLEDARN: december 2010

lördag 18 december 2010

Stor Galten.

Klockan visar på 21.12 när jag parkerar bilen. För fjorton dagar sedan ställde jag bilen på exakt samma ställe men då var det inte som i dag , nämligen fullmåne och fast det är mulet så är ljusförhållandet bra mycket bättre denna kväll. Fram till min vakplats från bilen är det ungefär 400 meter och jag börjar så sakta smyga mig framåt. Jag märker direkt att något är på gång vid de utlagda betorna och med sextio meter kvar till min tänkta position stannar jag plötslig upp ,en gris rör sig runt högen med godsaker.

Vad göra nu ? grisen går in bakom ett antal träd och blir för ögonblicket skymd ,men emellanåt kan jag skymta den där jag nu sitter i ett kallt snöfyllt dike. När jag höjer bössan och kikar i Leopolden ser jag bara en stor rumpa som retfullt guppar när svinet mumsar i sig av betorna. Ser jag några mindre grisar ? kanske ett gäng med pyjamasnassar som bökar på vid sidan om suggan ! Vad som än mer börjar bekymra mig är den svarta konturerna av ett stort djur som blandar sig i leken . Plötsligt framträder tydligt konturerna av en stor älgskalle över grisen och det stora svarta får sin förklaring. Älgen komplicerar det hela då jag precis tänkte påbörja ansmygningen av de sista metrarna för att därigenom komma runt de skymmande träden. Djuren befinner sig bara femtio meter bort och jag är övertygad om att en förflyttning på den öppna ytan omedelbart kommer att uppmärksammas av den varska älgen ,och skrämmer jag den så drar den med största sannolikhet med sig grisen.

Låst läge , men så när jag ännu en gång kollar genom kikar för att försöka skymta nån ytterligare rörelse som tyder på smågrisar börjar älgen så sakta dra sig mot skogskanten utan nått tecken på att vara skrämd . Vinden som faktiskt får det att susa i trädkronorna har hela tiden legat rakt på mig från djuren och jag oroar mig inte för att grisen ska känna att nått mycket obehagligt sitter och kurar i det snöfyllda diket. Med älgen ute ur leken kan jag så äntligen röra på mig och tar mig upp bakom den stora stenen som jag från början tänk sitta vid.

Nu är läget ett helt annat , jag har nu fri sikt till den guppande grisrumpan och kan tämligen omgående konstatera att grisen är ensam och därigenom skjutbar. Genom att ligga på stenen får jag ett mycket bra stöd , problemet är bara det att svinet envisas med att vända röven mot mig och kylan från snön börjar ta sig in genom kläderna.

Plötsligt vrider grisen upp och visar hela bredsidan , problemet nu är vad är fram och vad är bak. Den buffelformade kroppen tyder på en galt och när grisen lyfter upp huvudet för att på grisars vis svälja en bit beta klaffar allt och jag kramar av skottet. Mynningsflamman är bländande och röda solar dansar ut över åkern, när jag så åter fått tillbaka synen spanar jag ut mot betorna och ser .... Ingenting. Inte en tillstymmelse till en mörk fläck som tyder på en liggande gris , en död liggande gris.

Jag tar fram ficklampan och tar mig ner till skott platsen beredd på lite spårning mot skogskanten. Det blir aldrig någon spårning , grisen ligger i en liten svacka bakom högen med betor med ett skott lite snett framifrån som knäckt halskotpelaren och grisen tog inte ett steg. Avsaknaden av referenspunkter mot grisen gjorde det svårt att storleksbestämma den , men i skenet av lampan ser jag nu att den var betydligt större än vad jag först trodde.