onsdag 28 september 2011

Björnjakten.



-Vi träffas klockan sex uppe vid Grossmyrbergsvägen !
Vi är tre hundförare som brukar träffas innan vi går ut och tränar våra hundar, kan vara bra att veta var man har varandra.
-Dom har sett färsk björnskit vid Frolicvägen !
Det återstår endast två av de femtio björnarna vi tilldelats och bara Conny har en hund som dokumenterat skällt björn , naturligtvis ska han släppa där och Pelle o jag ska hjälpa till om så behövs.
Pelle och jag ska släppa på varsitt område där det brukar stå älg , här ska det skällas !

Väl på plats kan jag bara konstatera att vinden ligger helt fel och den enda chansen är att gå runt på vägen och in i området från det andra hållet , bara att trava på. Väl kommen runt går jag ner i en gallring och plötsligt drar hunden i väg och cirka fyra hundra meter bort kommer ett skall som om hunden sprang in i en gren eller nått....

Snart kommer dock ytterligare ett skall och det hela övergår strax i ett fint gångstånd som tyvärr går rakt på mig. Jag blir glad över att mieko äntligen hittat älg men förbannar mig själv över att stå i vägen , när ståndet väl kommer upp till mig blir det garanterat sken och det var det jobbet.

Nåväl , inget att göra nått åt utan jag börjar så smått fingra i fickan efter mobilen , lika bra att filma den stund jag får med hunden och älgen.
Efter tio minuter ser jag hunden som blir jagad av något men , jag hör inget och blir lite konfunderad. Plötsligt ändras alla spelregler och i en rusning ser jag en björn jaga hunden och tankarna börjar snurra.
Okey , det finns björnar kvar att skjuta och är den bara ensam måste jag naturligtvis prova även om jag bara har sex o halvan med mig då nio o trean står hemma i vapenskåpet , JAG skulle ju inte jaga björn i dag !
Jag konstaterar rätt snart att björnen är ensam ,men att få in ett skott på den verkar som förgjort.
Efter ytterligare fem minuter befinner sig både hund och björn på tjugofem meters avstånd bakom en tät gran , antagligen den enda täta granjäveln i hela gallringen.

Det som nu händer sker på bara ett fåtal sekunder , hunden ser att jag befinner mig i närheten och blir genast lite kaxigare varpå björnen gör en rusning efter Mieko som naturligtvis tar vägen förbi mig. På bara sex meters avstånd från mig stannar björnen upp och jag vet att det är nära för ett säkert skott men hunden är redan på väg tillbaka och jag vet att vid nästa rusning har jag björnen i knäet.
Första skottet går rakt i bröstet och björnen tumlar bakåt och när den åter kommer upp på benen går andra skottet rakt i sidan. Båda skotten är var för sig dödande och efter en kort men vinglig rusning från mig lägger sig björnen på magen och blir stilla.

Hunden går åter på björnen men den reagerar inte och jag börjar förstå vad som hänt....






Den andra hunden jag jagar med , "Pajas" åtta och ett halvt år , har aldrig skallat på björn . Däremot har jag skjutit många älgar på stånd för honom. Med "Mieko" hoppas jag det blir både älg och björn , och björn har jag redan börjat med !.






torsdag 15 september 2011

björnjakt.

Mieko 15 månader , skäller björn i 20 minuter innan ja skjuter. Första skottet på sex meters avstånd. Otroligt kul med en unghunds första björn.