söndag 8 januari 2012

Det första viltet.







Då vi inte är så många så delar vi av såten i två ! Åter på Grevens marker och Gusten deklarerar dagens förutsättningar.

Agnes och Thomas tar tornet ute på gärdet!

På väg ut ser vi mängder av kronspår och även en hel del gris. Det dröjer naturligtvis inte länge förrän Gusten förkunnar upptag på kron och som går rakt på tornet ute på gärdet. En kronspets kommer i alldeles för hög fart och mina försök att vissla fast den ger bara mer energi till den redan skrämda hjorten.

Med hunden åter inne i såten kommer så nästa upptag ,den här gången på kronhind och kalv.

Återigen kommer hjortarna rakt på oss ute i tornet och även denna gång i en för hög fart för att Agnes ska kunna avlossa ett säkert skott. Hjortarna går upp på en liten kulle på sidan om åkern och väntar in den energiska terrien. Då hunden kommer upp till djuren lämnar de kullen och går åter ut på åkern med riktningen rakt mot tornet.


Även nu misslyckas mina försök att vissla fast djuren och de snarare ökar farten och springer i en halvcirkel runt oss. När hjortarna kommer runt till min sida av passet är farten hög men jämn och jag har inte mer än femtio meter fram till djuren.


Jag svingar med på kalven och när det känns rätt kramar jag avtryckaren och kalven går omedelbart i backen.

-Ja tjååååår ! alltid du skjuter så där va ! Agnes ger dagens ungdomar sitt vokabulära uttryck i jaktskogen , för övrigt ett som jag tänker ta efter.




Dagens andra såt och nu siktar vi in oss på nattspåren efter grisarna. Agnes och jag står på ett lite hygge med ett ungskogsområde framför oss.

Agnes är nu rejält sugen på att få skjuta en gris och ser mycket laddad ut där hon står med sin femtonårs present i högsta hugg.

-Balder har ståndskall på en gris ! Gusten ökar på spänningen ytterligare med att tillkännage att det finns grisar inne i såten.


Balders gris drar sig dock iväg bort från oss och en liten svordom kommer från Agnes spända läppar, och allt hade varit över om inte en skaplig galt bestämt sig för att i skydd av tystnaden smyga sig ut ur såten.


Ett svagt knäppande inne i ungskogen drar på sig både min och Agnes uppmärksamhet.


Ett par svarta öron i skogskanten , lyssnande och ett vädrande tryne innan Galten bestämmer sig för att ta fart över den öppna ytan .


Inga instruktioner behövs utan jag ser Agnes lugnt lyfta halvautomaten till kinden samtidigt som jag tar ett steg fram så att vi kommer att stå bredvid varandra. Farten på grisen är om inte hög så i alla fall god och jag ger Agnes ett skott innan jag blandar mig in i leken.


Jag snarare ser än hör Agnes present hosta till och galten faller till marken som om den vore träffad av blixten. Halvatomaten gör sitt jobb och jag kan med tillfredsställelse se hur Agnes fortfarande har grisen i siktet med ny patron i loppet.


När grisen blir stilla hör jag Agnes säkra sitt vapen och vända sitt huve mot mig och fråga.


- Har jag skjutit en gris ?


-Japp ! svarar jag och blir nästan liten förvånad över att jag har alla mina skott kvar i min bössa, jag behövde aldrig vara med i leken.

Agnes första vilt blev alltså en Galt på nästa hundra kilo, och vi kommer garanterat se fler vilt framför fötterna på henne där hon sitter med morfars present i knät.