Aj aj ! Den här gången gick de åt helvet

Aj aj ! Den här gången gick de åt helvete ! 3 an är grym !

Dovjakten framflyttad på grund av för mycket snö. Vi gör ett nytt försök i mitten av April. letar även efter ett nytt bävervatten !

Känner för att berätta lite om min svärfar Sölve . Sölve växte upp i närheten av fågelsjö , Långt i från lag och redlighet Berättelserna avlöser varandra , om skott på björnar som ännu
var fridlysta, hur dom låg o sikta på en älgko midsommarnatten då det plötsligt small och älgen föll ihop och dom sen låg o kikade medans dom andra jägarna slaktade upp den för att mätta hungriga munnar. Sölves bekantskap med Enok vargjägaren, svekfulla skogvaktare och den ständiga jakten för att överleva i skogsbygden.
Sölve ska få utrustning för att spela in hans historier som jag senare kan överföra till en bok.
Sölves historier får Janne Wängman att blekna i jakthistoriens berättelse och Åsa-nisse blir till en statist i jaktens förfarande och mångdfall som han själv hade uttryck det .
Den läsningen kommer ni inte att glömma i första taget , för den är till skillnad från de andra
sann !!!!!

Lite jakt i dagarna ! Räven besöker konternuenligt åteln vid jaktstugan , men är man hundjägare så är det svårt att få tid till en vaknatt i stugan. Lojakten känns lika avlägsen den med 1 m lös snö kommer man inte fram på nått vis. Men den 13 mars så smäller det i en häftig Dovjakt.
Bli inte så bestörta över datumet , det har sin förklaring, men det tar jag senare.

Galtbetar.

.

En liten trevlig överraskning på kvällen. Grabbarna hade tydligen lagt beslag på skallen efter den galt jag sköt nere i Sörmland i november. I ett vackert och lite udda montage satt betarna prydligt ordnat på den fina skölden . Jag får passa på att tacka kamraterna för detta tilltag.

Kikarspaning.

En bra handkikare är ett måste under toppjakten. För att slippa dra av sig bössan jämt för att kolla i siktet, måste man göra det då missar man bra med fåglar.

Fågeljakt.

Nytt område som omedelbart gav resultat. I en lucka på den trädbevuxna myren ser jag tuppen sitta i toppen på en hög tall. Det är avsaknaden av en öppen yta fram till fågeln som gör det svårt att bedöma avståndet. Själv uppskattar jag hållet till ca 200 meter men en koll i avståndsmätaren visar att tuppen befinner sig bara på 140 meter. Får ett bra stöd mot en liten myrtall och kramar skottet. I ett virvlande moln av dun dunsar tuppen i backen .En tung börda att bära men den bär man gärna.

Tung börda som man gärna bär !