Mieko med björn.

Söndag och jakt på område tre. Mieko drar ut en sväng till vänster om en väg och jag kan på Astron konstatera att nått är på gång. Hunden svänger tillbaka mot mig och passerar vägen endast ett tiotal meter framför mig ,en spårnoga hund i god fart. Sexhundrameter längre bort blir det stopp, jag hör inget men ser att hunden befinner sig på exakt samma ställe hela tiden.
En annan hund blandar sig i leken men skallar väldigt försiktigt.
Jag försöker ta mig in på ståndet men den frusna myren runt den täta gallringen gör det svårt och med ett sjuttiotal meter kvar till hundarna så drar djuret i väg.
Hundarna som även de har hört mig bryter av och kommer till mig. Jag går fram dit hundarna skalla och konstaterar att det inte finns några älgspår , men en hel del färska björntramp.
Mieko verkar i alla fall vara riktigt intresserad av Björn , kan bli kul nästa höst.

Kalvjägare.

Åke Andersson med sin första älg skjuten på Undersvik.

Grattulerar Åke till dagens kalv. Ännu en kalv med en slaktvikt på över hundra "107" kilo.

Mieko fick dessutom bekanta sig med en död älg, var lite försiktig i början . Efter en stund bokstavligen flådde han älgen , prägla , prägla , ska nog bli älghund av Mieko med vad tiden lider.

Jag vill tacka Pajas för de jaktdagar vi fick. Jag kommer inte att grämas över de dagar vi nu missar , utan att glädjas och minnas de dagar vi faktiskt fick tillsamans. Pajas vill men inte benet, han lämnar oss nu i stor saknad.

Pajas skadad.

Pajas går undan med ko och kalv. En passkytt skjuter kalven ,men som alltid fortsätter Pajas med kon cirka fyra-femhundra meter för att vara säker på att hon inte återvänder till kalven då Pajas vill ragga den i lugn och ro.
Framme vid kalven konstaterar jag att hunden befinner sig endast 150 meter bort, men han skallar inte. När hunden efter fem minuter inte rört sig anar jag oråd och tar mig snabbt dit.
Framme möter en sorglig syn , Pajas står och vingler med högra bakbenet släpande i marken och jag ser att han har riktigt ont.
Bara att bära ut honom till bilen och i väg.
Efter röntgen konstateras inga benbrott men att höften hoppat ur led.
En vecka med fixerat ben och vi får se, har inga större förhoppningar på att återfå en jakthund han är ju ändå åtta och ett halft år, vi får se efter den första veckan när benet släpps ut och tratten tas bort.

Björnjakten.

-Vi träffas klockan sex uppe vid Grossmyrbergsvägen !
Vi är tre hundförare som brukar träffas innan vi går ut och tränar våra hundar, kan vara bra att veta var man har varandra.
-Dom har sett färsk björnskit vid Frolicvägen !
Det återstår endast två av de femtio björnarna vi tilldelats och bara Conny har en hund som dokumenterat skällt björn , naturligtvis ska han släppa där och Pelle o jag ska hjälpa till om så behövs.
Pelle och jag ska släppa på varsitt område där det brukar stå älg , här ska det skällas !

Väl på plats kan jag bara konstatera att vinden ligger helt fel och den enda chansen är att gå runt på vägen och in i området från det andra hållet , bara att trava på. Väl kommen runt går jag ner i en gallring och plötsligt drar hunden i väg och cirka fyra hundra meter bort kommer ett skall som om hunden sprang in i en gren eller nått....

Snart kommer dock ytterligare ett skall och det hela övergår strax i ett fint gångstånd som tyvärr går rakt på mig. Jag blir glad över att mieko äntligen hittat älg men förbannar mig själv över att stå i vägen , när ståndet väl kommer upp till mig blir det garanterat sken och det var det jobbet.

Nåväl , inget att göra nått åt utan jag börjar så smått fingra i fickan efter mobilen , lika bra att filma den stund jag får med hunden och älgen.
Efter tio minuter ser jag hunden som blir jagad av något men , jag hör inget och blir lite konfunderad. Plötsligt ändras alla spelregler och i en rusning ser jag en björn jaga hunden och tankarna börjar snurra.
Okey , det finns björnar kvar att skjuta och är den bara ensam måste jag naturligtvis prova även om jag bara har sex o halvan med mig då nio o trean står hemma i vapenskåpet , JAG skulle ju inte jaga björn i dag !
Jag konstaterar rätt snart att björnen är ensam ,men att få in ett skott på den verkar som förgjort.
Efter ytterligare fem minuter befinner sig både hund och björn på tjugofem meters avstånd bakom en tät gran , antagligen den enda täta granjäveln i hela gallringen.

Det som nu händer sker på bara ett fåtal sekunder , hunden ser att jag befinner mig i närheten och blir genast lite kaxigare varpå björnen gör en rusning efter Mieko som naturligtvis tar vägen förbi mig. På bara sex meters avstånd från mig stannar björnen upp och jag vet att det är nära för ett säkert skott men hunden är redan på väg tillbaka och jag vet att vid nästa rusning har jag björnen i knäet.
Första skottet går rakt i bröstet och björnen tumlar bakåt och när den åter kommer upp på benen går andra skottet rakt i sidan. Båda skotten är var för sig dödande och efter en kort men vinglig rusning från mig lägger sig björnen på magen och blir stilla.

Hunden går åter på björnen men den reagerar inte och jag börjar förstå vad som hänt....

Den andra hunden jag jagar med , "Pajas" åtta och ett halvt år , har aldrig skallat på björn . Däremot har jag skjutit många älgar på stånd för honom. Med "Mieko" hoppas jag det blir både älg och björn , och björn har jag redan börjat med !.

björnjakt.

Mieko 15 månader , skäller björn i 20 minuter innan ja skjuter. Första skottet på sex meters avstånd. Otroligt kul med en unghunds första björn.

Vb: Sitter på Bäverpass vid Mellantjärn

Sitter på Bäverpass vid Mellantjärn ! Ingen bäver kom i kväll ,men det gör inte så mycke när naturen bjuder på vårskådespel.