Efter diverse turer med en påskjuten tjur står nu två hundar och skäller på grann marken.Det är jämttiken Li och pajas som håller låda och efter att tagit kontakt med grannlaget så får jag klartecken att gå in på ståndet. tjuren står på ett slyhygge men bara trettio meter ut från en granmo. I kanten på granmon rinner en å som skiljer mej och älgen åt. Skallgivningen är öronbedövande från de båda jämtarna ,men älgen står vänd från mej så ett skott är inte att tänka på dessutom är hundarna farligt nära älgen med tanke på all björksly . En förflyttning i sida skulle få mej i ett bättre läge men den förflyttningen sker utan skydd om älgen skulle vända sig om. Jag avvaktar i fem minuter men då tjuren inte har rört på sig börjar jag sakta smyga över den lilla gläntan.
När jag kommit halvägs händer det som jag var rädd för tjuren kastar sig om i ett anfall mot hundarna. Hundarna sticker iväg och är nu utom fara för ett skott , tjuren kastar upp huvudet och visar tydligt att han sett mej där jag står helt öppet på 25 meters avstånd. Slyet täcker älgen upp över bogen och endast en liten del under ryggen är fri. Jag inser dock att han kommer att kasta om och sticka från mej om bara nån sekund så ett skott är nödvändigt framförallt när jag vet den är påskjuten.Skottet går snett framifrån högt i bogen,en vit hårtuss visar tydligt inslaget. Tjuren backar staplandes och jag är övertygad om att den skall gå i kull. Men tjuren återfår balansen och i en hiskligt fart drar den iväg runt en liten sjö. Jag står kvar och bara väntar på att hundarna skall återuppta ståndet men det förblir tyst. Jag är övertygad om att älgen inte kommer att gå långt även om skottet satt lite högt,mina Woodley kulor 9,3.62 20.8 gram brukar trötta ut de flesta djur relativt snabbt.Jag förvånas dock över att hundarna inte börjat skalla men får en förklaring när jag tittar på Garminen, en större kanal hindrar hundarna att förfölja älgen.
Jag får tag i Pajas och får honom runt kanalen via en vägbro , väl på andra sidan dröjer det inte många minuter förrän åter ett rungande ståndskall ekar över sjön. Tjuren står nu i ett fem meter högt björksly hygge. Jag kommer in så nära som tio meter ändå bara anar jag konturerna på älgen.Hunden ligger alldeles för när för att jag ska våga mej på ett skott och jag är glad åt att bara en hund har kommit över kanalen , en hund att hålla reda på i en sån här tätning räcker gott och väl. Plötsligt sänker tjuren hornen och tar ett par steg mot Pajas ,hunden tar inga risker i tätningen och drar sig snabbt undan en bit, tjuren höjer åter huvudet och jag ser klart konturerna av den , i skottet rasar älgen samman och en spännande jakt har fått ett lyckligt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar