DSC00040

Söndag 25 oktober. Vi har dagen till ära fått förstärkning på hundförarsidan av rutinerade yrkesjägaren M Jeppson , här uppe allmänt kallad "Jeppe". Med fem hundförare och ett tjugotal passare så skulle område tre jagas av. Tilldelningen för dagen var en tjur och en ko,helst då en kviga. Trots mycket dålig sikt med dis och dimma så fälldes tjuren relativt snabbt av vår säkre skytt Andreas (se tidigare inlägg).Pajas sökte som vanligt ut bra och lite senare på dagen kom så upptaget. Efter bara nån minut så kunde jag konstatera att det var fast ståndskall. Efter en kringgående förflyttning för att komma upp i rätt vind så påbörjades ansmygningen. Med femti meter kvar fram till ståndet knäpper det till i radion och jag får meddelandet att även kon är skjuten så nu återstår bara kalvar. Radion fimpas och jag tar mig sakta fram mot den skallande hunden. Intensiteten på skallet tyder på ett ensamt djur och förhoppningen på att få skjuta minskar.Det är som vanligt mycket tätt där djuret stå och fast avståndet till älgen bara är 15 meter så kan jag endast ana den bakom ridån av täta unggranar. Älgen som jag tidigare hört gjort många rusningar mot hunden tycks nu lugnat ner sig och står bara å trycker i tätningen. Liggandes bakom en halvmeter hög sten ger jag då ett försiktigt muspip till hunden.Min tanke är att uppmärksamma Pajas på att jag är där och på så vis få lite aggressivare arbete och därigenom locka älgen till anfall så att den lämnar sitt trygga snår.

Min ide fungerade kanske lite för bra , för den nyss så lugna älgen blir helt ox tokig då Pajas börjar Jobba betydligt närmare och än intensivare. Nu följer en hel rad av ilskna rusningar i tätningen och i en liten lucka kan jag till min förvåning och glädje konstatera att det rör sig om en ensam kalv.Avståndet är fortfarande bara 15 meter och jag koncentrerar mig på ännu en rusning i "luckan" där jag har chans till skott. Hunden går nu på mycket hårt på andra sida om stenen där jag ligger gömd.Ett plötsligt avbrott i skallgivningen och ett oroväckande muller i marken får mig att försiktigt kika upp över stenen.Det blåser till i mitt öra när 30 kilo jämthund passerar på fem centimeters avstånd,efter hunden i samma spår kommer så 150 kilo ursinnig älgkalv. Jag inser att marginalen kommer att bli alldeles på tok för liten och rullar snabbt över på rygg samtidigt som geväret åker upp i ett slags höftskottsläge.

Klövar och päls,mule ja allt som hör till en älg kommer flygande mot mig .Nått sikte är i det här fallet inte nödvändigt utan jag pekar med pipan i bröstet på kalven och trycker av. Effekten blir omedelbar då kulan passerar genom bröstet och vidare knäcker ryggen på älgen som omgående dör. Liggandes , sparkar kalven till i en sista dödsryckning och träffar min högra fot. På rygg kravlar jag mig bakåt utanför räckhåll för vassa klövar,och där ,,där ligger jag kvar en bra stund och tar igen mig.

Förutom min kalv så sköt även Jeppen en kalv på stånd så dagen resulterade i två kalvar och två stora djur.

Totalt har vi nu skjutit tre tjurar , två kor och nio kalvar.