Tillbaka på banan !
Efter mycket strul med inloggning , konton och lösenord är jag åter med i bloggarnas värld.
Ni som tror att jag slutat att vistas i skog och mark har helt fel. Faktum är att mina dagar i skogen har ökat markant , ni som inte tror mig kan fråga min sambo.
Med ny mobil med lite bättre kamera blir det från och med nu lite fler bilder på bloggen. Som bekant har man alltid mobilen med sig medans kameran tyvärr alt som oftast blir kvar i bilen alternativt hemma.
Kvaliten på bilderna blir naturligtvis lidande , men jag kör efter novisen "Bättre en bild än ingen bild alls"
För att komma i kapp med inläggen kör jag nu en enkel sammanfattning om vad som hänt sedan det sista besöket , och det är en hel del.
Skinnet på väggen !
Björnskinnet på plats i min egen lilla jakthörna. Där avnjuter jag ,stilla i min favorit fåtölj en god Whiskey och jagar ofta "om " . Det slutar alltid med att jag somnar.
Bäverjakt.
Som vanligt ägnar jag vårens härliga mornar och kvällar till att jaga bäver. Personligen tycker jag att det är den skönaste tiden på året att vistas ute i markerna. jaktlyckan blev god , både här hemma och i Jämtland.
En Dubble uppe i Jämtland.
En trevlig kvällsjakt hemma efter Voxnan.
Sörmland.
jaktmarkerna i Sörmland fortsätter att leverera. Vakjakterna på gris gav utdelning och jag lyckades även att skjuta en kronkalv i Augusti.
En fin grillgris skjuten på smygjakt en härlig sommarkväll.
Den största galt jag skjutet , Här med greven poserande i bakgrunden.
En härlig vak kväll som gav utdelning i en fin kronkalv.
Dottern.
Agnes intresse för jakt håller i sig . Fick skjuta sin första bock med ett skott på 160 meters håll.
Mer om den jakten kan ni läsa i hennes egen blogg. http://agnesjakt.blogspot.se/
Den träffen kan man inte klaga på.
Septemberjakt.
För första gången fick vi i vårt område jaga Älg i September och jag fick en flygande start med Mieko.
Efter två riktigt bra ståndarbeten fick jag skjuta två kalvar.
Miekos första Älg.
Miekos andra. En härlig jakt med lyckat slut.
Älgjakten.
Oktoberjakten gick bra och vi hade riktigt bra med kalv och stora tjurar. Helgen före jakten såg jag inte mindre än tre olika stora tjurar på marken. Alla tre hade runt tjugo taggar, ingen av dem blev skjuten under jakten. Bra att dessa fick bli kvar , fina avelsdjur dessa tre.
En av de tre stora. Fick den på tre meter då en kompis hund kom med den i ett fint gångstånd.
Fortsätter nu jakten med Mieko här hemma samt att det blir jakt i Sörmland kommande helg.
Lovar,,, ska blogga oftare hädanefter.
måndag 5 november 2012
söndag 1 april 2012
söndag 8 januari 2012
Det första viltet.
Då vi inte är så många så delar vi av såten i två ! Åter på Grevens marker och Gusten deklarerar dagens förutsättningar.
Agnes och Thomas tar tornet ute på gärdet!
På väg ut ser vi mängder av kronspår och även en hel del gris. Det dröjer naturligtvis inte länge förrän Gusten förkunnar upptag på kron och som går rakt på tornet ute på gärdet. En kronspets kommer i alldeles för hög fart och mina försök att vissla fast den ger bara mer energi till den redan skrämda hjorten.
Med hunden åter inne i såten kommer så nästa upptag ,den här gången på kronhind och kalv.
Återigen kommer hjortarna rakt på oss ute i tornet och även denna gång i en för hög fart för att Agnes ska kunna avlossa ett säkert skott. Hjortarna går upp på en liten kulle på sidan om åkern och väntar in den energiska terrien. Då hunden kommer upp till djuren lämnar de kullen och går åter ut på åkern med riktningen rakt mot tornet.
Även nu misslyckas mina försök att vissla fast djuren och de snarare ökar farten och springer i en halvcirkel runt oss. När hjortarna kommer runt till min sida av passet är farten hög men jämn och jag har inte mer än femtio meter fram till djuren.
Jag svingar med på kalven och när det känns rätt kramar jag avtryckaren och kalven går omedelbart i backen.
-Ja tjååååår ! alltid du skjuter så där va ! Agnes ger dagens ungdomar sitt vokabulära uttryck i jaktskogen , för övrigt ett som jag tänker ta efter.
Dagens andra såt och nu siktar vi in oss på nattspåren efter grisarna. Agnes och jag står på ett lite hygge med ett ungskogsområde framför oss.
Agnes är nu rejält sugen på att få skjuta en gris och ser mycket laddad ut där hon står med sin femtonårs present i högsta hugg.
-Balder har ståndskall på en gris ! Gusten ökar på spänningen ytterligare med att tillkännage att det finns grisar inne i såten.
Balders gris drar sig dock iväg bort från oss och en liten svordom kommer från Agnes spända läppar, och allt hade varit över om inte en skaplig galt bestämt sig för att i skydd av tystnaden smyga sig ut ur såten.
Ett svagt knäppande inne i ungskogen drar på sig både min och Agnes uppmärksamhet.
Ett par svarta öron i skogskanten , lyssnande och ett vädrande tryne innan Galten bestämmer sig för att ta fart över den öppna ytan .
Inga instruktioner behövs utan jag ser Agnes lugnt lyfta halvautomaten till kinden samtidigt som jag tar ett steg fram så att vi kommer att stå bredvid varandra. Farten på grisen är om inte hög så i alla fall god och jag ger Agnes ett skott innan jag blandar mig in i leken.
Jag snarare ser än hör Agnes present hosta till och galten faller till marken som om den vore träffad av blixten. Halvatomaten gör sitt jobb och jag kan med tillfredsställelse se hur Agnes fortfarande har grisen i siktet med ny patron i loppet.
När grisen blir stilla hör jag Agnes säkra sitt vapen och vända sitt huve mot mig och fråga.
- Har jag skjutit en gris ?
-Japp ! svarar jag och blir nästan liten förvånad över att jag har alla mina skott kvar i min bössa, jag behövde aldrig vara med i leken.
Agnes första vilt blev alltså en Galt på nästa hundra kilo, och vi kommer garanterat se fler vilt framför fötterna på henne där hon sitter med morfars present i knät.
Agnes och Thomas tar tornet ute på gärdet!
På väg ut ser vi mängder av kronspår och även en hel del gris. Det dröjer naturligtvis inte länge förrän Gusten förkunnar upptag på kron och som går rakt på tornet ute på gärdet. En kronspets kommer i alldeles för hög fart och mina försök att vissla fast den ger bara mer energi till den redan skrämda hjorten.
Med hunden åter inne i såten kommer så nästa upptag ,den här gången på kronhind och kalv.
Återigen kommer hjortarna rakt på oss ute i tornet och även denna gång i en för hög fart för att Agnes ska kunna avlossa ett säkert skott. Hjortarna går upp på en liten kulle på sidan om åkern och väntar in den energiska terrien. Då hunden kommer upp till djuren lämnar de kullen och går åter ut på åkern med riktningen rakt mot tornet.
Även nu misslyckas mina försök att vissla fast djuren och de snarare ökar farten och springer i en halvcirkel runt oss. När hjortarna kommer runt till min sida av passet är farten hög men jämn och jag har inte mer än femtio meter fram till djuren.
Jag svingar med på kalven och när det känns rätt kramar jag avtryckaren och kalven går omedelbart i backen.
-Ja tjååååår ! alltid du skjuter så där va ! Agnes ger dagens ungdomar sitt vokabulära uttryck i jaktskogen , för övrigt ett som jag tänker ta efter.
Dagens andra såt och nu siktar vi in oss på nattspåren efter grisarna. Agnes och jag står på ett lite hygge med ett ungskogsområde framför oss.
Agnes är nu rejält sugen på att få skjuta en gris och ser mycket laddad ut där hon står med sin femtonårs present i högsta hugg.
-Balder har ståndskall på en gris ! Gusten ökar på spänningen ytterligare med att tillkännage att det finns grisar inne i såten.
Balders gris drar sig dock iväg bort från oss och en liten svordom kommer från Agnes spända läppar, och allt hade varit över om inte en skaplig galt bestämt sig för att i skydd av tystnaden smyga sig ut ur såten.
Ett svagt knäppande inne i ungskogen drar på sig både min och Agnes uppmärksamhet.
Ett par svarta öron i skogskanten , lyssnande och ett vädrande tryne innan Galten bestämmer sig för att ta fart över den öppna ytan .
Inga instruktioner behövs utan jag ser Agnes lugnt lyfta halvautomaten till kinden samtidigt som jag tar ett steg fram så att vi kommer att stå bredvid varandra. Farten på grisen är om inte hög så i alla fall god och jag ger Agnes ett skott innan jag blandar mig in i leken.
Jag snarare ser än hör Agnes present hosta till och galten faller till marken som om den vore träffad av blixten. Halvatomaten gör sitt jobb och jag kan med tillfredsställelse se hur Agnes fortfarande har grisen i siktet med ny patron i loppet.
När grisen blir stilla hör jag Agnes säkra sitt vapen och vända sitt huve mot mig och fråga.
- Har jag skjutit en gris ?
-Japp ! svarar jag och blir nästan liten förvånad över att jag har alla mina skott kvar i min bössa, jag behövde aldrig vara med i leken.
Agnes första vilt blev alltså en Galt på nästa hundra kilo, och vi kommer garanterat se fler vilt framför fötterna på henne där hon sitter med morfars present i knät.
fredag 23 december 2011
Den första jakten !!
Dotra fyller 15 och av morfar får hon en halvautomat , en 30-06 . Naturligtvis skrivs geväret på mig men " Bössan" är hennes och nu ska det jagas .
Lördagen med riktigt skitväder och vi ser en hel del rå och en räv , men vi skjuter inte rå och räven är utom skotthåll .
Söndagen med riktigt , riktigt skitväder, vi ser Dov , Gris , och Rå men utan att kunna skjuta.
Jag känner mig ändå nöjd , att jaga utan att fälla vilt hör inte till ovanligheten . Nu är det Jul lov och Dotra vill åter ner för att jaga , för nästa gång ,då ! då tar vi dom Pappa !
Lördagen med riktigt skitväder och vi ser en hel del rå och en räv , men vi skjuter inte rå och räven är utom skotthåll .
Söndagen med riktigt , riktigt skitväder, vi ser Dov , Gris , och Rå men utan att kunna skjuta.
Jag känner mig ändå nöjd , att jaga utan att fälla vilt hör inte till ovanligheten . Nu är det Jul lov och Dotra vill åter ner för att jaga , för nästa gång ,då ! då tar vi dom Pappa !
tisdag 6 december 2011
Älgjakt.

Två hundförare går ut för att jaga kalv i dag. Jag går tom på min ruta men när jag ska till att koppla min hund kommer ett medelanden från Conny , upptag och det står"
Vi är inte långt i från varandra och det dröjer inte länge förrän jag står på pass och lyssnar till en jämthunds fina ståndskall.
Conny går på men ekipaget är oroligt och förflyttar sig hela tiden mot mig. Jag passar av en väg och plötsligt ser jag ett par djur i en ny röjd ungskog , men älgarna tvekar och kommer inte ut på vägen utan viker av längs med denna.
Jag förflyttar mig längs med gångståndet och , kommer två minuter för sent då de går över en mindre väg på allt för långt håll , det var andra gången jag ser dem passera utan att kunna skjuta.
Åter står det stilla och Conny gör ett andra försök medans jag passar av den mindre vägen ett stycke längre upp.
Älgarna blir åter oroliga i det hårda föret och det fina gångståndet kommer än en gång mot mig , men med endast ett femtiotal meter från mig viker det av och in på nästa område.
Connys duktiga tik Pimu har nu jobbat med älgarna i över fyra timmar och Conny som åter går på och jag själv som försöker komma i pass bränner massa kalorier i våra torskbukar.
Nu närmar sig ekipaget våran gräns mot grannlaget och en stark besvärlig vind gör det svårt för mig att höra hunden.
Plötsligt ser jag hund och älgar gå över en liten väg där jag passar, vinden ligger på hårt och jag hör knappt hunden.
Älgarna går ut över ett nyaverkat hygge och stannar upp med endast trehundra meter kvar av vår jaktmark.
Jag hittar en liten kulle vid vägkanten och lägger mig tillrätta , hållet är väl drygt men hunden
är utom fara och djuren står still.
Jag kramar av det första skottet och ser kalven rycka till , det andra skottet får älgen att kraftigt hosta i den kalla luften och bara sekunder senare ser jag den gå omkull.
Vid senare kontroll kan jag med hjälp av avståndsmätare se att jag skjutit på närmare 250 meters håll , men med ett bra stöd och väl inskjuten bössa kan man även på detta avstånd avlossa ett säkert och dödande skott .
Vi är inte långt i från varandra och det dröjer inte länge förrän jag står på pass och lyssnar till en jämthunds fina ståndskall.
Conny går på men ekipaget är oroligt och förflyttar sig hela tiden mot mig. Jag passar av en väg och plötsligt ser jag ett par djur i en ny röjd ungskog , men älgarna tvekar och kommer inte ut på vägen utan viker av längs med denna.
Jag förflyttar mig längs med gångståndet och , kommer två minuter för sent då de går över en mindre väg på allt för långt håll , det var andra gången jag ser dem passera utan att kunna skjuta.
Åter står det stilla och Conny gör ett andra försök medans jag passar av den mindre vägen ett stycke längre upp.
Älgarna blir åter oroliga i det hårda föret och det fina gångståndet kommer än en gång mot mig , men med endast ett femtiotal meter från mig viker det av och in på nästa område.
Connys duktiga tik Pimu har nu jobbat med älgarna i över fyra timmar och Conny som åter går på och jag själv som försöker komma i pass bränner massa kalorier i våra torskbukar.
Nu närmar sig ekipaget våran gräns mot grannlaget och en stark besvärlig vind gör det svårt för mig att höra hunden.
Plötsligt ser jag hund och älgar gå över en liten väg där jag passar, vinden ligger på hårt och jag hör knappt hunden.
Älgarna går ut över ett nyaverkat hygge och stannar upp med endast trehundra meter kvar av vår jaktmark.
Jag hittar en liten kulle vid vägkanten och lägger mig tillrätta , hållet är väl drygt men hunden
är utom fara och djuren står still.
Jag kramar av det första skottet och ser kalven rycka till , det andra skottet får älgen att kraftigt hosta i den kalla luften och bara sekunder senare ser jag den gå omkull.
Vid senare kontroll kan jag med hjälp av avståndsmätare se att jag skjutit på närmare 250 meters håll , men med ett bra stöd och väl inskjuten bössa kan man även på detta avstånd avlossa ett säkert och dödande skott .
lördag 3 december 2011
tisdag 22 november 2011
Grisjakt .
Åter hemma efter en mycket trevlig jakthelg me grabbarna i sörmland. Ett skönt gäng på otroligt viltrika marker där det inte ges några längre perioder med dödläge.
Det cirka tio man starka jaktlaget samlas efter överenskommelse på något gårdstun där vi för dagen tänkt oss att jaga .
Lördag morgon och vi ska jaga av "greve Siferskogs" marker. På marken finns gott om både Dov , Kron , och Gris. På den marken finns även ett av mina favoritpass , ett torn på ett litet hygge omgärdat av ungskog. Förra gången jag stod på detta pass fick jag skjuta en gris som kom i full fart framför en av lagets duktiga hundar "Balder". Efter att åter igen matat den jaktledande greven med fraser som , ja kan ta passet vid viltvattnet för jag hittar dit , det är enkelt att ställa mig där , och jag kan dessutom ta med mig två man till på vägen , får jag åter förtroendet för passet.
En ide hade dock börjat ta form i min skalle , en ide jag funderade på redan förra gången jag befann mig i tornet. Då passerade ett gäng med både Dov och Kron på nästa höjd cirka hundra meter innanför tornet , skulle man kunna tänka sig att jag tar med en gubbe och sätter honom i tornet och att jag tar mig ett pass på nästa kulle? , bara man står så att man ser varandra och inte skjuter mot varann så är det ingen fara .
Förslaget föll i god jord och jag tog med mig Conny för att ställas i tornet , själv fann jag ett bra pass invid en stor sten.
Det dröjer heller inte länge efter det att hundarna släppts förrän jag har kron på mig , men dom vågar inte sig ut på den öppna ytan utan håller sig precis innanför hyggeskanten och lämnar aldrig ungskogen.
Plötslig och utan förvarning ser jag en skaplig gris lämmna ungskogen mellan mig och Conny. Jag förlorar grisen ur sikte men vet att den befinner sig mellan oss så jag kryper ner bakom den stora stenen och viskar på radion till Conny " skjut , jag sitter bakom en stor sten".
Conny hör min uppmaning men , ser inget han kan skjuta på då en liten svacka döljer grisen för honom. Jag tänker, varför skjuter inte karln ? jag viskar åter , den här gången lite högre "Skjut Conny" och då äntligen smäller det.
Ett tiotal sekunder senare hör jag bakom min sten ett djur komma rusande på hygget till höger om mig och jag ser en gris stanna bakom några täta smågranar , endast tjugo meter från mig.
Jag är beredd men sekunderna går och jag börjar fundera på om den gått rakt ifrån mig i skydd av granarna. Men grisen är kvar och tar åter fart ut bakom granarna och jag får på ett skott som kändes bra. Grisen fortsätter dock i ett högre tempo och jag skjuter ett andra skott som dock går över den då det kuperade hygget så lämpligt bjöd svinet på en grop.
Vid det andra skottet uppfattade jag ändå den röda ros bakom grisens bog men farten är fortfarande hög så jag skjuter snabbt ett tredje skott , som även det går över då grisen går ner i det dike som skiljer hygget från ungskogen.
Grisen försvinner ur sikte men en svajjande ung gran och de karakteristiska ljuden av ett lungskjutet djur gör mig lugn och snart blir det tyst och stilla i skogskanten.
Det visade sig vara samma gris som Conny sköt på men på grund av vapenkrångel så fick han inte i väg några flera skott på den innan den kom till mig , jag får ändå tacka Conny för "styrskottet" som gav mig chansen.
Det cirka tio man starka jaktlaget samlas efter överenskommelse på något gårdstun där vi för dagen tänkt oss att jaga .
Lördag morgon och vi ska jaga av "greve Siferskogs" marker. På marken finns gott om både Dov , Kron , och Gris. På den marken finns även ett av mina favoritpass , ett torn på ett litet hygge omgärdat av ungskog. Förra gången jag stod på detta pass fick jag skjuta en gris som kom i full fart framför en av lagets duktiga hundar "Balder". Efter att åter igen matat den jaktledande greven med fraser som , ja kan ta passet vid viltvattnet för jag hittar dit , det är enkelt att ställa mig där , och jag kan dessutom ta med mig två man till på vägen , får jag åter förtroendet för passet.
En ide hade dock börjat ta form i min skalle , en ide jag funderade på redan förra gången jag befann mig i tornet. Då passerade ett gäng med både Dov och Kron på nästa höjd cirka hundra meter innanför tornet , skulle man kunna tänka sig att jag tar med en gubbe och sätter honom i tornet och att jag tar mig ett pass på nästa kulle? , bara man står så att man ser varandra och inte skjuter mot varann så är det ingen fara .
Förslaget föll i god jord och jag tog med mig Conny för att ställas i tornet , själv fann jag ett bra pass invid en stor sten.
Det dröjer heller inte länge efter det att hundarna släppts förrän jag har kron på mig , men dom vågar inte sig ut på den öppna ytan utan håller sig precis innanför hyggeskanten och lämnar aldrig ungskogen.
Plötslig och utan förvarning ser jag en skaplig gris lämmna ungskogen mellan mig och Conny. Jag förlorar grisen ur sikte men vet att den befinner sig mellan oss så jag kryper ner bakom den stora stenen och viskar på radion till Conny " skjut , jag sitter bakom en stor sten".
Conny hör min uppmaning men , ser inget han kan skjuta på då en liten svacka döljer grisen för honom. Jag tänker, varför skjuter inte karln ? jag viskar åter , den här gången lite högre "Skjut Conny" och då äntligen smäller det.
Ett tiotal sekunder senare hör jag bakom min sten ett djur komma rusande på hygget till höger om mig och jag ser en gris stanna bakom några täta smågranar , endast tjugo meter från mig.
Jag är beredd men sekunderna går och jag börjar fundera på om den gått rakt ifrån mig i skydd av granarna. Men grisen är kvar och tar åter fart ut bakom granarna och jag får på ett skott som kändes bra. Grisen fortsätter dock i ett högre tempo och jag skjuter ett andra skott som dock går över den då det kuperade hygget så lämpligt bjöd svinet på en grop.
Vid det andra skottet uppfattade jag ändå den röda ros bakom grisens bog men farten är fortfarande hög så jag skjuter snabbt ett tredje skott , som även det går över då grisen går ner i det dike som skiljer hygget från ungskogen.
Grisen försvinner ur sikte men en svajjande ung gran och de karakteristiska ljuden av ett lungskjutet djur gör mig lugn och snart blir det tyst och stilla i skogskanten.
Det visade sig vara samma gris som Conny sköt på men på grund av vapenkrångel så fick han inte i väg några flera skott på den innan den kom till mig , jag får ändå tacka Conny för "styrskottet" som gav mig chansen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

