Drevjakt i Katrineholm. Grytet ! Ett av de säkra grispassen på vår mark. Ett knäppande i gallringen gör mig uppmärksam på att något är på väg. Strax dyker en sugga upp med två små kultingar, väldigt små för att vara i början på oktober. Grisarna går förbi men jag har redan hör ytterligare djur komma mot passet. I täten för ytterligare några kultingar kommer två rödgrisar . För säkerhets skull kan jag kan i några öppningar kontrollera att den första inte är spendragen . Grisen visade sig vara en liten gylta. Efter skottet kommer fler kultingar spårandes suggan som kom i början . se filmen.

Hej på er ! Nya tag på bloggen. Införskaffandet av en kamera att fästa på hunden har gett mig ett helt nytt perspektiv ur hundens synvinkel. Att se hur hunden beter sig i olika situationer då jag själv inte är i närheten , vid upptag mm. ger mig utrymme att "återjaga" efter jakten. Upptag som jag tidigare bara gissat djurslag på blir plötsligt möjligt att både se och följa då jakten avslutats. kameran sitter även ibland monterad på mina peltorkåpor , såväl som i skepnad av smygande älgjägare som passkytt nere på våra sörmlänska jakter. I följande film ser vi ett lugnt och fint upptag av Mieko på ko med kalvar. Upptag på ko med kalvar.

I bland är det enkelt.

Efter bara femhundra meter skidåkning kom jag i fint håll på denna tupp. Bra start på jakten.

Ser ut att bli en vacker vinterdag.

Tänkte tillbringa dagen i Tjäderskogen. Ser ut att bli en härlig dag.

Dubble på kalv för Mieko.

Efter en otroligt bra start i september där hunden arbetade mycket bra började älgjakts veckan mycket olyckligt. Ett normalt upptag cirka 150 meter bort , fyra grova skall som han brukar sen hör jag älgen jaga hunden i gallringen. Strax efter hostar hunden ett flertal gånger och förblir tyst. På pejlen konstaterar jag att hunden befinner sig på upptagsplatsen men skallar inte. 

Ett antal släpp senare kan jag bara konstatera att det antagligen var otroligt nära att jag mist en andra hund vid närkontakt med älg. 

Efter att hunden efter detta knappt skallat samt befunnit sig på ett behörigt avstånd från älgarna börjar det äntligen släppa igen. Jaktlusten hos Mieko gör att han inte kan hålla sig när det luktar älg.

På söndagen 18 nov fick jag äntligen ett riktigt upptag som direkt övergick i ett gångstånd. Äntligen skallade hunden ut om än i serier så var det skönt att höra. Än skönare var det att se gångståndet göra en båge och ta riktningen rakt på Agnes och mig. Ko med två kalvar kommer i sakta mak och en kalv drar i täten. Efter det första skottet passerar kalven förbi mig på ca 30 meter. Även då jag ser att den är hårt träffad får den ett andra skott och börjar stappla. I samma spår kommer då den andra kalven och faller direkt i mitt tredje skott.

Onsdag 21 November och jag har stånd på ko med kalv. Hunden har ökat ytterligare och skallgivningen sker i serier om tio , men han skallar i alla fall ut riktigt. Djuren står dock i det tätaste av tätast och den snurrande vinden avslöjar mig snart. Glad i alla fall att det ser att släppa vad gäller hunden , får trots allt vara glad att han lever och med fyra skjutna älgar på stånd kan han ju inte vara helt värdelös.

Tillbaka på banan !
Efter mycket strul med inloggning , konton och lösenord är jag åter med i bloggarnas värld.
Ni som tror att jag slutat att vistas i skog och mark har helt fel. Faktum är att mina dagar i skogen har ökat markant , ni som inte tror mig kan fråga min sambo.
Med ny mobil med lite bättre kamera blir det från och med nu lite fler bilder på bloggen. Som bekant har man alltid mobilen med sig medans kameran tyvärr alt som oftast blir kvar i bilen alternativt hemma.
Kvaliten på bilderna blir naturligtvis lidande , men jag kör efter novisen "Bättre en bild än ingen bild alls"
För att komma i kapp med inläggen kör jag nu en enkel sammanfattning om vad som hänt sedan det sista besöket , och det är en hel del.
Skinnet på väggen !

 Björnskinnet på plats i min egen lilla jakthörna. Där avnjuter jag ,stilla i min favorit fåtölj en god Whiskey och jagar ofta "om " . Det slutar alltid med att jag somnar.
Bäverjakt.
Som vanligt ägnar jag vårens härliga mornar och kvällar till att jaga bäver. Personligen tycker jag att det är den skönaste tiden på året att vistas ute i markerna. jaktlyckan blev god , både här hemma och i Jämtland.

En Dubble uppe i Jämtland.

En trevlig kvällsjakt hemma efter Voxnan.

Sörmland.
jaktmarkerna i Sörmland fortsätter att leverera. Vakjakterna på gris gav utdelning och jag lyckades även att skjuta en kronkalv i Augusti.

En fin grillgris skjuten på smygjakt en härlig sommarkväll.

Den största galt jag skjutet , Här med greven poserande i bakgrunden.

En härlig vak kväll som gav utdelning i en fin kronkalv.

Dottern.
Agnes intresse för jakt håller i sig . Fick skjuta sin första bock med ett skott på 160 meters håll.
Mer om den jakten kan ni läsa i hennes egen blogg. http://agnesjakt.blogspot.se/

Den träffen kan man inte klaga på.

Septemberjakt.
För första gången fick vi i vårt område jaga Älg i September och jag fick en flygande start med Mieko.
Efter två riktigt bra ståndarbeten fick jag skjuta två kalvar.

Miekos första Älg.

Miekos andra. En härlig jakt med lyckat slut.

Älgjakten.
Oktoberjakten gick bra och vi hade riktigt bra med kalv och stora tjurar. Helgen före jakten såg jag inte mindre än tre olika stora tjurar på marken. Alla tre hade runt tjugo taggar, ingen av dem blev skjuten under jakten. Bra att dessa fick bli kvar , fina avelsdjur dessa tre.

En av de tre stora. Fick den på tre meter då en kompis hund kom med den i ett fint gångstånd.

Fortsätter nu jakten med Mieko här hemma samt att det blir jakt i Sörmland kommande helg.
Lovar,,, ska blogga oftare hädanefter.

Vårmorgon.

Härlig morgonsväng ner mot ån för att kolla aktiviteten hos bävrarna. Färska gnag och även en observation gör att jaktsuget infinner sig. Tar med mig Agnes någon morgon för lite Bäverjakt.

Det första viltet.

Då vi inte är så många så delar vi av såten i två ! Åter på Grevens marker och Gusten deklarerar dagens förutsättningar.

Agnes och Thomas tar tornet ute på gärdet!

På väg ut ser vi mängder av kronspår och även en hel del gris. Det dröjer naturligtvis inte länge förrän Gusten förkunnar upptag på kron och som går rakt på tornet ute på gärdet. En kronspets kommer i alldeles för hög fart och mina försök att vissla fast den ger bara mer energi till den redan skrämda hjorten.

Med hunden åter inne i såten kommer så nästa upptag ,den här gången på kronhind och kalv.

Återigen kommer hjortarna rakt på oss ute i tornet och även denna gång i en för hög fart för att Agnes ska kunna avlossa ett säkert skott. Hjortarna går upp på en liten kulle på sidan om åkern och väntar in den energiska terrien. Då hunden kommer upp till djuren lämnar de kullen och går åter ut på åkern med riktningen rakt mot tornet.


Även nu misslyckas mina försök att vissla fast djuren och de snarare ökar farten och springer i en halvcirkel runt oss. När hjortarna kommer runt till min sida av passet är farten hög men jämn och jag har inte mer än femtio meter fram till djuren.


Jag svingar med på kalven och när det känns rätt kramar jag avtryckaren och kalven går omedelbart i backen.

-Ja tjååååår ! alltid du skjuter så där va ! Agnes ger dagens ungdomar sitt vokabulära uttryck i jaktskogen , för övrigt ett som jag tänker ta efter.




Dagens andra såt och nu siktar vi in oss på nattspåren efter grisarna. Agnes och jag står på ett lite hygge med ett ungskogsområde framför oss.

Agnes är nu rejält sugen på att få skjuta en gris och ser mycket laddad ut där hon står med sin femtonårs present i högsta hugg.

-Balder har ståndskall på en gris ! Gusten ökar på spänningen ytterligare med att tillkännage att det finns grisar inne i såten.


Balders gris drar sig dock iväg bort från oss och en liten svordom kommer från Agnes spända läppar, och allt hade varit över om inte en skaplig galt bestämt sig för att i skydd av tystnaden smyga sig ut ur såten.


Ett svagt knäppande inne i ungskogen drar på sig både min och Agnes uppmärksamhet.


Ett par svarta öron i skogskanten , lyssnande och ett vädrande tryne innan Galten bestämmer sig för att ta fart över den öppna ytan .


Inga instruktioner behövs utan jag ser Agnes lugnt lyfta halvautomaten till kinden samtidigt som jag tar ett steg fram så att vi kommer att stå bredvid varandra. Farten på grisen är om inte hög så i alla fall god och jag ger Agnes ett skott innan jag blandar mig in i leken.


Jag snarare ser än hör Agnes present hosta till och galten faller till marken som om den vore träffad av blixten. Halvatomaten gör sitt jobb och jag kan med tillfredsställelse se hur Agnes fortfarande har grisen i siktet med ny patron i loppet.


När grisen blir stilla hör jag Agnes säkra sitt vapen och vända sitt huve mot mig och fråga.


- Har jag skjutit en gris ?


-Japp ! svarar jag och blir nästan liten förvånad över att jag har alla mina skott kvar i min bössa, jag behövde aldrig vara med i leken.

Agnes första vilt blev alltså en Galt på nästa hundra kilo, och vi kommer garanterat se fler vilt framför fötterna på henne där hon sitter med morfars present i knät.

Den första jakten !!

Dotra fyller 15 och av morfar får hon en halvautomat , en 30-06 . Naturligtvis skrivs geväret på mig men " Bössan" är hennes och nu ska det jagas .
Lördagen med riktigt skitväder och vi ser en hel del rå och en räv , men vi skjuter inte rå och räven är utom skotthåll .
Söndagen med riktigt , riktigt skitväder, vi ser Dov , Gris , och Rå men utan att kunna skjuta.
Jag känner mig ändå nöjd , att jaga utan att fälla vilt hör inte till ovanligheten . Nu är det Jul lov och Dotra vill åter ner för att jaga , för nästa gång ,då ! då tar vi dom Pappa !

Älgjakt.

Två hundförare går ut för att jaga kalv i dag. Jag går tom på min ruta men när jag ska till att koppla min hund kommer ett medelanden från Conny , upptag och det står"
Vi är inte långt i från varandra och det dröjer inte länge förrän jag står på pass och lyssnar till en jämthunds fina ståndskall.

Conny går på men ekipaget är oroligt och förflyttar sig hela tiden mot mig. Jag passar av en väg och plötsligt ser jag ett par djur i en ny röjd ungskog , men älgarna tvekar och kommer inte ut på vägen utan viker av längs med denna.
Jag förflyttar mig längs med gångståndet och , kommer två minuter för sent då de går över en mindre väg på allt för långt håll , det var andra gången jag ser dem passera utan att kunna skjuta.

Åter står det stilla och Conny gör ett andra försök medans jag passar av den mindre vägen ett stycke längre upp.
Älgarna blir åter oroliga i det hårda föret och det fina gångståndet kommer än en gång mot mig , men med endast ett femtiotal meter från mig viker det av och in på nästa område.

Connys duktiga tik Pimu har nu jobbat med älgarna i över fyra timmar och Conny som åter går på och jag själv som försöker komma i pass bränner massa kalorier i våra torskbukar.

Nu närmar sig ekipaget våran gräns mot grannlaget och en stark besvärlig vind gör det svårt för mig att höra hunden.
Plötsligt ser jag hund och älgar gå över en liten väg där jag passar, vinden ligger på hårt och jag hör knappt hunden.

Älgarna går ut över ett nyaverkat hygge och stannar upp med endast trehundra meter kvar av vår jaktmark.
Jag hittar en liten kulle vid vägkanten och lägger mig tillrätta , hållet är väl drygt men hunden
är utom fara och djuren står still.
Jag kramar av det första skottet och ser kalven rycka till , det andra skottet får älgen att kraftigt hosta i den kalla luften och bara sekunder senare ser jag den gå omkull.

Vid senare kontroll kan jag med hjälp av avståndsmätare se att jag skjutit på närmare 250 meters håll , men med ett bra stöd och väl inskjuten bössa kan man även på detta avstånd avlossa ett säkert och dödande skott .

Harjakt.

En härlig morgon där ljuset visar på analkande snöväder .

Soluppgång med bösspipa.

I dag blev det lite bilder och harjakt.

Grisjakt .

Åter hemma efter en mycket trevlig jakthelg me grabbarna i sörmland. Ett skönt gäng på otroligt viltrika marker där det inte ges några längre perioder med dödläge.
Det cirka tio man starka jaktlaget samlas efter överenskommelse på något gårdstun där vi för dagen tänkt oss att jaga .
Lördag morgon och vi ska jaga av "greve Siferskogs" marker. På marken finns gott om både Dov , Kron , och Gris. På den marken finns även ett av mina favoritpass , ett torn på ett litet hygge omgärdat av ungskog. Förra gången jag stod på detta pass fick jag skjuta en gris som kom i full fart framför en av lagets duktiga hundar "Balder". Efter att åter igen matat den jaktledande greven med fraser som , ja kan ta passet vid viltvattnet för jag hittar dit , det är enkelt att ställa mig där , och jag kan dessutom ta med mig två man till på vägen , får jag åter förtroendet för passet.
En ide hade dock börjat ta form i min skalle , en ide jag funderade på redan förra gången jag befann mig i tornet. Då passerade ett gäng med både Dov och Kron på nästa höjd cirka hundra meter innanför tornet , skulle man kunna tänka sig att jag tar med en gubbe och sätter honom i tornet och att jag tar mig ett pass på nästa kulle? , bara man står så att man ser varandra och inte skjuter mot varann så är det ingen fara .
Förslaget föll i god jord och jag tog med mig Conny för att ställas i tornet , själv fann jag ett bra pass invid en stor sten.
Det dröjer heller inte länge efter det att hundarna släppts förrän jag har kron på mig , men dom vågar inte sig ut på den öppna ytan utan håller sig precis innanför hyggeskanten och lämnar aldrig ungskogen.
Plötslig och utan förvarning ser jag en skaplig gris lämmna ungskogen mellan mig och Conny. Jag förlorar grisen ur sikte men vet att den befinner sig mellan oss så jag kryper ner bakom den stora stenen och viskar på radion till Conny " skjut , jag sitter bakom en stor sten".
Conny hör min uppmaning men , ser inget han kan skjuta på då en liten svacka döljer grisen för honom. Jag tänker, varför skjuter inte karln ? jag viskar åter , den här gången lite högre "Skjut Conny" och då äntligen smäller det.
Ett tiotal sekunder senare hör jag bakom min sten ett djur komma rusande på hygget till höger om mig och jag ser en gris stanna bakom några täta smågranar , endast tjugo meter från mig.
Jag är beredd men sekunderna går och jag börjar fundera på om den gått rakt ifrån mig i skydd av granarna. Men grisen är kvar och tar åter fart ut bakom granarna och jag får på ett skott som kändes bra. Grisen fortsätter dock i ett högre tempo och jag skjuter ett andra skott som dock går över den då det kuperade hygget så lämpligt bjöd svinet på en grop.
Vid det andra skottet uppfattade jag ändå den röda ros bakom grisens bog men farten är fortfarande hög så jag skjuter snabbt ett tredje skott , som även det går över då grisen går ner i det dike som skiljer hygget från ungskogen.
Grisen försvinner ur sikte men en svajjande ung gran och de karakteristiska ljuden av ett lungskjutet djur gör mig lugn och snart blir det tyst och stilla i skogskanten.

Det visade sig vara samma gris som Conny sköt på men på grund av vapenkrångel så fick han inte i väg några flera skott på den innan den kom till mig , jag får ändå tacka Conny för "styrskottet" som gav mig chansen.

Mieko med björn.

Söndag och jakt på område tre. Mieko drar ut en sväng till vänster om en väg och jag kan på Astron konstatera att nått är på gång. Hunden svänger tillbaka mot mig och passerar vägen endast ett tiotal meter framför mig ,en spårnoga hund i god fart. Sexhundrameter längre bort blir det stopp, jag hör inget men ser att hunden befinner sig på exakt samma ställe hela tiden.
En annan hund blandar sig i leken men skallar väldigt försiktigt.
Jag försöker ta mig in på ståndet men den frusna myren runt den täta gallringen gör det svårt och med ett sjuttiotal meter kvar till hundarna så drar djuret i väg.
Hundarna som även de har hört mig bryter av och kommer till mig. Jag går fram dit hundarna skalla och konstaterar att det inte finns några älgspår , men en hel del färska björntramp.
Mieko verkar i alla fall vara riktigt intresserad av Björn , kan bli kul nästa höst.

Kalvjägare.

Åke Andersson med sin första älg skjuten på Undersvik.

Grattulerar Åke till dagens kalv. Ännu en kalv med en slaktvikt på över hundra "107" kilo.

Mieko fick dessutom bekanta sig med en död älg, var lite försiktig i början . Efter en stund bokstavligen flådde han älgen , prägla , prägla , ska nog bli älghund av Mieko med vad tiden lider.

Jag vill tacka Pajas för de jaktdagar vi fick. Jag kommer inte att grämas över de dagar vi nu missar , utan att glädjas och minnas de dagar vi faktiskt fick tillsamans. Pajas vill men inte benet, han lämnar oss nu i stor saknad.

Pajas skadad.

Pajas går undan med ko och kalv. En passkytt skjuter kalven ,men som alltid fortsätter Pajas med kon cirka fyra-femhundra meter för att vara säker på att hon inte återvänder till kalven då Pajas vill ragga den i lugn och ro.
Framme vid kalven konstaterar jag att hunden befinner sig endast 150 meter bort, men han skallar inte. När hunden efter fem minuter inte rört sig anar jag oråd och tar mig snabbt dit.
Framme möter en sorglig syn , Pajas står och vingler med högra bakbenet släpande i marken och jag ser att han har riktigt ont.
Bara att bära ut honom till bilen och i väg.
Efter röntgen konstateras inga benbrott men att höften hoppat ur led.
En vecka med fixerat ben och vi får se, har inga större förhoppningar på att återfå en jakthund han är ju ändå åtta och ett halft år, vi får se efter den första veckan när benet släpps ut och tratten tas bort.

Björnjakten.

-Vi träffas klockan sex uppe vid Grossmyrbergsvägen !
Vi är tre hundförare som brukar träffas innan vi går ut och tränar våra hundar, kan vara bra att veta var man har varandra.
-Dom har sett färsk björnskit vid Frolicvägen !
Det återstår endast två av de femtio björnarna vi tilldelats och bara Conny har en hund som dokumenterat skällt björn , naturligtvis ska han släppa där och Pelle o jag ska hjälpa till om så behövs.
Pelle och jag ska släppa på varsitt område där det brukar stå älg , här ska det skällas !

Väl på plats kan jag bara konstatera att vinden ligger helt fel och den enda chansen är att gå runt på vägen och in i området från det andra hållet , bara att trava på. Väl kommen runt går jag ner i en gallring och plötsligt drar hunden i väg och cirka fyra hundra meter bort kommer ett skall som om hunden sprang in i en gren eller nått....

Snart kommer dock ytterligare ett skall och det hela övergår strax i ett fint gångstånd som tyvärr går rakt på mig. Jag blir glad över att mieko äntligen hittat älg men förbannar mig själv över att stå i vägen , när ståndet väl kommer upp till mig blir det garanterat sken och det var det jobbet.

Nåväl , inget att göra nått åt utan jag börjar så smått fingra i fickan efter mobilen , lika bra att filma den stund jag får med hunden och älgen.
Efter tio minuter ser jag hunden som blir jagad av något men , jag hör inget och blir lite konfunderad. Plötsligt ändras alla spelregler och i en rusning ser jag en björn jaga hunden och tankarna börjar snurra.
Okey , det finns björnar kvar att skjuta och är den bara ensam måste jag naturligtvis prova även om jag bara har sex o halvan med mig då nio o trean står hemma i vapenskåpet , JAG skulle ju inte jaga björn i dag !
Jag konstaterar rätt snart att björnen är ensam ,men att få in ett skott på den verkar som förgjort.
Efter ytterligare fem minuter befinner sig både hund och björn på tjugofem meters avstånd bakom en tät gran , antagligen den enda täta granjäveln i hela gallringen.

Det som nu händer sker på bara ett fåtal sekunder , hunden ser att jag befinner mig i närheten och blir genast lite kaxigare varpå björnen gör en rusning efter Mieko som naturligtvis tar vägen förbi mig. På bara sex meters avstånd från mig stannar björnen upp och jag vet att det är nära för ett säkert skott men hunden är redan på väg tillbaka och jag vet att vid nästa rusning har jag björnen i knäet.
Första skottet går rakt i bröstet och björnen tumlar bakåt och när den åter kommer upp på benen går andra skottet rakt i sidan. Båda skotten är var för sig dödande och efter en kort men vinglig rusning från mig lägger sig björnen på magen och blir stilla.

Hunden går åter på björnen men den reagerar inte och jag börjar förstå vad som hänt....

Den andra hunden jag jagar med , "Pajas" åtta och ett halvt år , har aldrig skallat på björn . Däremot har jag skjutit många älgar på stånd för honom. Med "Mieko" hoppas jag det blir både älg och björn , och björn har jag redan börjat med !.

björnjakt.

Mieko 15 månader , skäller björn i 20 minuter innan ja skjuter. Första skottet på sex meters avstånd. Otroligt kul med en unghunds första björn.

Vb: Sitter på Bäverpass vid Mellantjärn

Sitter på Bäverpass vid Mellantjärn ! Ingen bäver kom i kväll ,men det gör inte så mycke när naturen bjuder på vårskådespel.

Bäverjakt.

Sitter på samma ställe som på morgonen. Då var bävern redan där när jag kom , men då den satt väl långt ut i ån så avstod jag från att skjuta . I kväll gjorde den misstaget att gå en bit längre upp på land. Jag har skjutit bra många bävrar men i kväll fick jag se nått jag aldrigt sett förut.
Efter skottet "perfekt placerat" så bet bäver två gånger i en kvist för att sedan precis när jag stängde av kameran bara lägga ner huvudet och bli stilla.